”Min älskling
Vi firar femtioårig bröllopsdag idag
Kan du tänka dig
Ett halvt sekel
Det har hänt saker må du tro
ont gör mitt hjärta, min själ
Att se och uppleva
Allt som du inte får se
Du hade passat här
I en värld av utveckling
En värld som rusar
Du som var ett kontinuum
Framåt, din enda väg
Om du sitter på ett moln
kan se och höra mig nu
vill jag bara säga
att jag önskar mig bakåt
tillbaka
till dig och oss
Du lämnade mig för några timmar
Nu har det gått fyrtionio år”
Vackert och sorgligt
Gud va sorgligt…
49 år… så sorgligt… Bra
Åh.
”fyrtionio år”… i sista raden gör hela texten.
Oh, det var oväntat slut. Vemodigt. Fint.
Men åh!
Så vackert.
Så sorgligt.
Så annorlunda!
Fint!