Författararkiv: Stina

Det är vår hemlighet. Det som krävs för att jag ska behålla min plats där bland stjärnorna. Jag ska glittra och hänföra. Det är min lott, mitt kall. Förutan dig vad vore då jag? Du ger mig modet att leva … Fortsätt läsa →

Utåt förblir det inre osynligt. Dagar och många år har gått. Ett ansikte i sten tog platsen där vrede och sorg likväl som glädje tidigare gjorde avtryck. Snart finns inget kvar. Stenen äter sig inåt och lämnar kyla åter kyla.

Elaine på Kviststigen var Elaine på krigsstigen, tänkte han och mungiporna drogs uppåt. ”Tycker du att det är roligt?” ”Vadå, nej, inte det, men du, du jag tänkte att…” Ytterdörren smällde igen framför honom och låset vreds om. Dunsar i … Fortsätt läsa →

Du ser något storslaget säger din blick som sökt sig inåt Du låter din närvaro vila i förfluten tid när livet var ditt när du var du kanske jag hittar den platsen så ses vi där