Lisbet går in i provhytten och han sjunker ner på stolen som har en osynlig men tydlig anvisning till medföljande man om att slå sig ner. Det tar tid att prova kläder och det verkar vara sådant som äkta makar gör tillsammans. För Göran är det första gången och de har varit gifta i tjugosex år. Nu har varje sekund blivit så viktig. Varje sekund som för dem en sekund närmare slutet. Han njöt aldrig av att vara tillsammans med Lisbet med otaliga sekunder, minuter, timmar, dagar och år kvar. Tjugosex år är lång tid för lycka och han undrar vad han tänkt, känt och gjort istället. Lisbet sjunger där inne men det är ingen glad melodi. Det tar inte lång tid. Hon kommer ut.
”Satt den bra?”
”Alldeles för stor”
”Jag kan hämta en mindre.”
”Vi åker hem.”
Det blir ingen lunch på restaurang och för Lisbet blir det ingen lunch alls. De kommer hem och hon går rakt in i sovrummet. En timme senare gläntar han på dörren och blir kallsvettig när hon ligger så stilla. Sedan kommer han på att det är hennes andetag som hörs där bakom bruset i öronen.
Göran står mitt i vardagsrummet, ser ut på grådiset och undrar om det skulle ha känts lite lite lättare om det varit en gnistrande klar vinterdag. Han tror inte det.
Håll dig i spiskroken 
Rörande text om klockan som tickar. Tjugosex år är lång tid för lycka.
Melankolisk text bra. Lite fundersam blev man.
Fick mig att fundera. Grubblar på vad som felas, och känner sorg i hjärtat
Inte allt så bra som det kunde vara får man ett intryck av.
Funderar vad de 26 åren har gjort med personerna i texten.
Mycket bra. Gäckande och smärtsam.
Funderar över deras liv. Texten väcker tankar. Tycker om tonen i berättelsen.
Livet är alltid för kort. Hur många år vi än får tillsammans med dem vi älskar. Och 26 är inte tillräckligt, nej.
Otroligt fin text! Berör in i det innersta. Jag läser många, många gånger.
Spännande, melankoliskt och bara så bra! Mycket känslor ryms med i texten.